niclas larsson

Inne i stan var det varmt som alltid, svetten rann när vi sprang runder och letade efter ficklampor och mat till resan. Fint väder i stan men när vi kom till bergen förändrades det till att vara riktigt dimmigt ju högre upp vi kom. När vi anlände till station 5 såg man knappt 20 meter framför sig och det var mycket kyligare. Skönt att känna lite svalka för en gång skull här i Japan.

Iallafall, det blev så klart kyligare ju längre upp vi kom och till slut efter station 8 var jag tvungen att ta på mig en långärmad tröja (första gången i japan). Men annars tyckte jag att det var rätt lugnt att bestiga berget, luften blev lite tunnare och det blev som sagt lite kallare. Det var mycket folk som skulle bestiga berget så det var som att stå i en kö på ett nöjesfält ibland.

Kylan var inget problem tills Gaëtan ville vila en stund (sova 30 min). När jag satt där och väntade på att han var redo att gå igen började jag skaka av kyla och var tvungen att ha ett par strumpor som vantar. Började även blåsa en hel del ju högre upp vi kom. Till slut nådde vi toppen efter att ha stått i *kö* från station 8 (ca 3 timmar).

Uppe på toppen fanns 2 'restauranger' och några souvenir affärer.

Vi han se när solen började gå upp över horisonten men precis när den skulle titta upp började värsta ovädret, blåste riktigt kraftiga vindar som piskade en med regn i ansiktet. Det jag mest av allt ville se var kratern uppe på toppen men när jag kom fram till kanten såg jag ingenting det var helt vitt av dimma och det gjorde ont i ansiktet av regnet.

Vi orkade inte var där så länge utan bestämde oss för att komma ner till värmen och bussen hem. Det var nu det riktigt roliga började: kraftig vind och pisseregn som gjorde endyngsur och 3(4?) timmars  zick-zacks gång ner för berget.

När vi väl kom till station 5 var vi tvungna att vänta 3 timmar på bussen hem.